När Åtvidaberg var bäst i Sverige på att spela fotboll

När Åtvidaberg var bäst i Sverige på att spela fotboll

Montering av räknemaskin på Facit 1968 FOTO: TT

Historien om hur den lilla orten Åtvidaberg blev bäst i Sverige på att spela fotboll, är en historia om hur näringsliv och civilsamhälle kan gå samman och åstadkomma något stort men också en historia om hur fort allt kan raseras. Historien om Åtvidabergs storhetsperiod börjar och slutar med Facit AB i allmänhet och Gunnar Ericsson i synnerhet.

Facit AB var ett företag som tillverkade räknemaskiner och var ett dotterbolag till Åtvidaberg Industrier. Facits räkne- och kontorsmaskiner gick på export världen över och efter andra världskriget kunde man ta andelar på marknaden genom att de tyska konkurrenterna hade problem att återhämta sig efter andra världskriget. En annan fördel var att de amerikanska konkurrenterna endast fokuserade på att sälja maskiner på den inhemska marknaden.

1965 klarar sig Åtvidabergs FF kvar i division 2 (dagens Superettan) efter kval. En som drog en suck av lättnad att man inte åkte ur var Jan “Lill-Janne” Olsson som värvats in inför säsongen 1966.

– Jag var klar redan 1965 och var lättad att man inte trillade ur. Jag hade ju precis tagit mitt livs viktigaste beslut, säger Jan Olsson.

Jan, hans fru och deras ettåring lämnade vintern 1965 hemstaden Halmstad för att flytta till Åtvidaberg. Jan hade av Facit VD:n och Åtvidabergs FF ordföranden Gunnar Ericsson blivit lovad en utbildning till programmerare och en plats i Åtvidabergs FF.

– Jag lämnade Halmstad som på den tiden var ett bättre lag. Så det var en chansning, en chansning som jag nu 54 år senare kan säga var det bästa beslut jag tagit, konstaterar han.

Än idag bor Jan kvar i Åtvidaberg. Redan hans första säsong tog man steget upp i Allsvenskan och sedan följde storhetstiden.

– Genom att man kunde erbjuda jobb på Facit kunde vi värva många duktiga spelare. Dessutom hade vi en duktig värvare som hittade yngre spelare som gick att utveckla till väldigt bra fotbollsspelare, säger Jan.

Efter Jans ankomst till Åtvidaberg gick utvecklingen spikrakt uppåt, både för fotbollslaget och för Facit. Gunnar Ericsson fick också med tiden en väldigt stor roll inom både det svenska näringslivet och den svenska fotbollen. Facit utvecklades till en koncern och fick flera fabriker även utomlands. Gunnar Ericsson själv blev både riksdagsledamot för Folkpartiet samtidigt som han blev ordförande i Svenska fotbollsförbundet.

1970 står Facit på höjden av sin framgång och anar föga att bakom nästa hörn väntar stupet. Redan 1971 börjar Facit tappa fart och vinsten minskar, de tyska bolagen har nu återhämtat sig och utgör nu en betydligt större konkurrens än tidigare. Det blir ett turbulent år för Facit som inom styrelsen är oense om i vilken riktning företaget ska utvecklas.

För Åtvidabergs FF är fortfarande storhetsperioden något år bort. Man har säsong för säsong fått ett bättre och bättre lag och ska snart kunna utmana om SM-guldet.

– Vi började få in spelare av Ralf Edströms kaliber, det vill säga landslagsmässiga spelare, säger Jan och fortsätter:

– Gunnar Ericsson var före sin tid och såg Åtvidabergs FF som ambassadörer för dels staden men också för Facit, därför skickade han laget världen runt och lät oss spela uppvisningsmatcher runtom i världen. Det tog oss till olika ställen i världen vilket såhär i efterhand är otroligt kul att få ha varit med om.

1972 går det så dåligt för Facit att Gunnar Ericsson tvingas sälja Facit till Electrolux. Den slutliga dödsstöten var japanska räknemaskiner som var betydligt billigare och som Facit med sin äldre teknik inte kunde utmana. Facit faller helt enkelt eftersom man inte tror att miniräknaren kommer slå. Electrolux har inga fotbollsmässiga ambitioner och kommer därför ganska snabbt att avveckla sitt stöd till Åtvidabergs FF.

LO:s Ordförande Gunnar Nilsson och Sveriges statsminister Olof Palme håller presskonferens 1972 angående Facit-krisen. FOTO: TT

Men även om Facit tas över av Electrolux får Gunnar Ericsson sitta kvar en bit in på 1970-talet men den reella makten över företaget flyttas till Electrolux. Gunnar Ericsson är däremot fortfarande ordförande i Åtvidabergs FF och i Svenska fotbollsförbundet och 1972 händer det.

– Där kom det första SM-guldet. Vi har ett otroligt lag och framgången är monumental. Tänk att lilla Åtvidaberg har kunnat utmana storklubbarna och vinna SM-guldet, säger Jan Olsson med ett skratt.

Som om inte det vore nog vinner man även SM guld året efter. Åtvidaberg regerar svensk fotboll. Den lilla orten i Östergötland är under några år Sveriges fotbollscentrum. Och det var inte bara inom de svenska gränserna framgångarna kom. I Europa slår man exempelvis ut den engelska storklubben Chelsea i Cupvinnarcupen. Man tar sig även till kvartsfinal i Europacupen (dagens Champions League) där tyska Bayern München blir för svåra.

– Vi hade nog kunnat rå på tyskarna men vi fick inte spela i Åtvidaberg så vår hemmamatch mot dem blev även den som en bortamatch, säger han och minns:

– Chelsea-matchen däremot var något extra. När de kom till Sverige värmde de inte upp utan gick bara runt i sina kostymer och kände på gräset och trodde att de lätt skulle slå de här bönderna från Sverige. När vi sedan slår ut dem nere på Stamford Bridge i London är chocken total. Det sägs att man fortfarande pratar om den matchen med fasa i Chelseakretsar, skrattar han.

För Jan Olsson och många av hans lagkamrater bidrog framgångarna med Åtvidabergs FF till att de blev uppkallade till landslaget och fick spela VM 1974. Väl där lyckades Sverige knipa en femte plats, en otrolig framgång för Sverige.

Gunnar Ericsson sitter kvar som styrelseordförande i Facit till 1978 men har som sagt ingen makt. Det gör också att laget börjar gå sämre. Man har inte längre några jobb att erbjuda på Facit och staden som under Facit och fotbollsåren blomstrat, tappar sin glans och sin starka position både inom näringslivet och Fotbollssverige.

– När Facit gick som bäst bidrog de till att inte bara människor flyttade till staden för att jobba på Facit utan också att småföretagare ville verka i staden. Men med tiden dog det ut och Åtvidaberg var inte längre den framgångsstad den var under 1960 och 1970-talet, säger Jan Olsson.

ÅFF-spelare i deras klassiska mörkblå tröja efter en match 2015. FOTO:TT

Idag är Åtvidaberg en liten kommun i Östergötland med 11 600 invånare. Glansdagarna är sedan länge ett minne blått. Det enda tecken över att det någonsin tillverkats räknemaskiner här är några gamla fabrikslokaler. Fotbollslaget spelar idag i division 1 som idag är tredjeligan i Sverige och är långt ifrån sina fornstora dagar. Jan Olsson tror inte att det någonsin kommer att komma en ny storhetstid för Åtvidaberg.

– De framgångar vi hade med Åtvidabergs FF tror jag aldrig kommer upprepas. Det är en annan tid nu när en liten kommun med 11 000 invånare inte kan bli bäst i landet på att spela fotboll, säger han och fortsätter:

– Dagens ungdomar har ingen koppling till Facit eller till vår generation av fotbollsspelare. De har aldrig varit med om den framgången och har därför accepterat att Åtvidaberg aldrig mer kommer att bli Sveriges fotbollscentrum, avslutar han.

Jan Olsson valde att bo kvar i Åtvidaberg efter fotbollskarriären och arbetade som programmerare fram till sin pension. Han har hela tiden varit aktiv medlem i Åtvidabergs FF, något han är än idag.

 

 

Bookmark the permalink.

Comments are closed.